Lasting Övergångar
Min erfarenhet börjar i en liten fabriksstad i New Jersey utanför New York City. Det är här jag lärde mig om många av de hjärtesorger som snart skulle skulptera mitt liv. Jag tror att mina egna erfarenheter, dessa hjärtesorger som jag refererar till dem, har förberett mig att bli en insiktsfull och empatisk terapeut. Men det var bara med hjälp av min egen terapeut som jag kunde nå mitt sannaste, friskaste jag.
​
Men vänta, varför tar jag den här risken för att vara sårbar och transparent med dig?
​
Jag gör inte och skulle inte begära av mitt folk något som jag inte skulle vara villig att göra själv. Jag kan inte tala för andra terapeuter, men det jag kan säga är att jag uppmuntrar och främjar en transparent process. Så här är min historia och varför jag tror att jag skulle kunna hjälpa dig att nå dina mål – och kanske upptäcka andra ambitioner som du inte visste att du hade.
Innan terapin levde jag i ett konstant kristillstånd. Jag kände mig vilsen, översvämmad av rädslan som skapades av våld både hemma och i samhället. Förutom depression, ångest och ensamhet utvecklade jag ohälsosamma hanteringsvanor, som anorexi och självskadebeteende. Senare fick jag veta att det fanns ett namn för det jag hade levt; det kallades PTSD (posttraumatisk stressyndrom).Jag insåg att PTSD var något jag hade, inte vem jag hade blivit.Jag lärde mig att hantera mina symtom för att skapa utrymme för mitt eget helande – en helanderesa som naturligt hade banat väg till mitt livsverk som terapeut.
​
Jag arbetade många år med min terapeut för att bryta igenom dessa bördor. Jag visste inte hur jag skulle övervinna dem när jag började min resa, jag trodde bara att om jag höll kursen så skulle det på något sätt lösa sig. År senare hittade jag min röst, mitt hopp, mitt sanna autentiska jag.
​
Jag började min karriär vid 20 års ålder som volontär för utsatta flickor i ett grupphem. Tjejer som hade sett mörkare dagar än jag och kämpade för att övervinna.
Vad hade jag att erbjuda dem?
Jag var själv en förlorad själ. Det var då jag insåg att hopp kommer i många former. Att ha någon som trodde på dem betydde allt för dessa tjejer – speciellt någon som hade överlevt sina egna övergrepp och rymt för att följa sina egna drömmar.
​
Volontärarbetet utvecklades under åren till jobb som arbetar med barn med funktionsnedsättning. Jag upptäckte att jag kom närmare min passion genom att erbjuda empati, medkänsla och vänlighet till dem som ofta förbises och avfärdades. Detta ledde så småningom tillbaka till att arbeta med ungdomar i innerstaden och före detta gängmedlemmar på en behandlingsanläggning (RTF). Jag tjänstgjorde också som CASA-advokat (Court Appointed Special Advocate), där jag fick utmärkelsen Årets presidentvolontär. Jag är mycket stolt över this award eftersom det visade att det arbete jag gjorde var viktigt; att dessa barn betydde något.
​
Jag insåg dock snabbt att den varaktiga potentialen i detta arbete var begränsad - till och med saboterad - av dysfunktionella miljöer som dessa barn upplevde när de var på dessa anläggningar. För att möta detta behov blev jag familjeåterföreningsterapeut. Jag arbetade med barn som tagits bort av systemet, med målet att återförena dem med sina familjer på ett hälsosamt och säkert sätt. Genom denna arbetslivserfarenhet fick jag äran att underlätta och bevittna betydande förändringar genom användning av familjesystemterapi, framdriven av min utbildning vid Philadelphia Child and Family Therapy Training Center. Jag insåg att jag behövde vidareutbilda mig för att få en starkare kompetens, så jag gick till gymnasiet.
​
Jag gick och tog examen från LIOS Graduate College vid Saybrook University, ett upplevelsebaserat program som fokuserade på systemteori. Härifrån utforskade jag spelrådgivning tills jag slog mig ner i min egen privata praktik. Min privatpraktik är viktig för mig eftersom jag här kan arbeta på ett sätt som hedrar mina klienters bästa utan begränsningar.
​
Vilket leder mig till idag...min resa är gjord kan man säga...jag gjorde mitt arbete...jag tog min examen...rätt...? Tja, ja och nej. Även när vi når våra mål blir vårt arbete aldrig riktigt gjort, eller hur? Det här är spännande för mig eftersom det betyder att vi alltid kan växa och utforska. Oavsett om du funderar på att ta dina första steg eller utforska din resa mer på djupet, ser jag fram emot att träffa dig och se vart din resa leder dig härnäst.
